Av: MJ
Frågan i rubriken är avsedd att provocera en smula. Så värst dumma behöver vi inte bli när vi är trötta eller hungriga. Däremot är det känt att vi lättare fattar svaga beslut, har svårt att lösa problem, har svårare att förstå och lättare hamnar i konflikt när vi är trötta och hungriga. Varför är det så?
För det första ska man känna till att förmågan att ägna sig åt högre kognition (t.ex. bedömning, beslut, problemlösning och mental visualisering) involverar arbetsminnet. Arbetsminnet i sin tur är känt att å ena sidan öka i kapacitet med ökad ålder från barn till vuxen och dels variera i kapacitet beroende på hur mycket energi som finns tillgänglig. När vi är trötta har vi en arbetsminneskapacitet som ligger i nivå med en treåring.
Arbetsminnets kapacitet kan liknas vid förmågan att hålla flera tanketrådar i gång samtidigt och se hur de hänger ihop. Dessa tanketrådar kommer delvis från våra sinnen och delvis från vårt långtidsminne. Långtidsminnet är fullt av händelser som vi har varit med om tidigare. Arbetsminnet försöker få ihop hur det som händer nu hänger ihop med sådant vi har erfarit tidigare. Vid tre års ålder kan man hålla igång tre tanketrådar samtidigt och vid vuxen ålder kanske man kan hålla igång mellan sex och tio tanketrådar samtidigt.
Med en hög arbetsminneskapacitet har vi lättare för att få ihop det komplexa i världen och i någon mening förstå. Men en låg arbetsminneskapacitet får man inte ihop det komplexa utan gör förenklingar som ibland är relativt fel. För att fungera i en komplex värld behöver vi förstå och agera utifrån vad vi förstår. Att inte förstå och agera utifrån misstolkningar innebär att vi lätt begår misstag.
Förklaringen till att vi blir "dumma" när vi är trötta och hungriga beror på att hjärnan kräver blodsocker. När vi är hungriga har vi mindre blodsocker i omlopp och mindre till hjärnans celler. När vi är trötta behöver olika delar av kroppen kompensera detta med blodsocker vilket gör att mindre kommer till hjärnan. Det som går till hjärnan används av de livsuppehållande delarna och inte i första hand till de delar som processar högre kognition. Med lite blodsocker till arbetsminnet klarar arbetesminnet att processa på en treårings nivå. Alltså klarar vi inte av att tänka som förnuftiga vuxna. Inifrånperspektivet lurar oss att tro att allt är som vanligt medan andra utifrån kan se att vi inte beter oss optimalt.
Ätstörningar, särskilt långvariga, ger ett konstant underskott av energi till hjärnan vilket leder till att den drabbade inte kan fatta särskilt genomtänkta beslut. Livet är komplext men möjligheterna att ta med alla påverkansfaktorer kan ställa till problem. Med ett underskott av energi och svårigheter att fatta genomtänkta beslut gör det extra svårt att ta sig ur tillståndet och se sitt problem som andra ser det. Faktum är att det är svårt att ta andras perspektiv när arbetsminnet ligger på en treårings nivå.
Slutsatsen är att inte fatta viktiga beslut med lågt blodsocker.
