Prosocialt beteende

Prosocialt beteende handlar om att hjälpa andra. Att vara för det sociala livet. Det verkar som att vissa är mer prosociala och att vissa situationer tar fram den prosociala sidan i oss. I detta inlägg ska några exempel på prosocialt beteende tas upp.

Vad menas med prosocialt beteende?

Prosocialt beteende förknippas med att hjälpa andra, att vara empatisk och att vara altruistisk. Det är troligt att evolutionen har försett oss med någon gen där som har stannat kvar hos oss människor därför att vi har större chans som grupp och art att överleva om vi hjälper andra och varandra.

Empati handlar huvudsakligen om att känna igenom känslor hos andra och agera adekvat däreftersom ett stöd för den andra. Empati är därför en del av ett prosocialt beteende.

Altruism innebär att göra saker för andra utan att vänta sig något tillbaka. Människor som stannar för att hjälpa när de ser någon som har fått motorstopp längs vägen eller människor som reser till fattiga regioner och utför volontärarbete agerar altruistiskt.

Hur agerar vi då när någon ligger skadad eller medvetslös på gatan. Är det självklart att vi stannar och hjälper. Det förväntade är att vi naturligtvis hjälper om något är i nöd. Det visar sig dock att det inte alltid är fallet. Läs mer om detta nedan.

Är vi altruistiska eller egoistiska till vår natur?

Altruism handlar alltså om att agera osjälviskt medan egoismhandlar om att agera själviskt. Vilka av dessa sidor är egentligen vår sanna natur? Vissa forskare menar att vi i grunden är altruistiska men att vissa personer inte är det eller att vissa situationer hindrar oss från att vara det. Andra forskare menar att vi i grunden är egoistiska och bara ser till våra egna behov och vår egen överlevnad. Möjligtvis kan vi i vissa situationer finna att det lönar sig eller faktiskt gynnar oss själva att hjälpa andra.

Det förekommer också ifrågasättande angående altruism. Är verkligen handlingar som bidrar till att hjälpa andra osjälviska? Finns altruism i en ren form? Är inte allt som ser ut som altruism också till viss del egoistiskt? Man kan väl vinna något av att hjälpa andra utan att den vinningen driver en eller så är den drivande men ser inte ut att vara det.

Ett prosocialt beteende behöver därför inte helt bygga på altruism. Vi kan också hjälpa andra om vi får något ut av det själva. Det är fortfarande ett prosocialt beteende.

Reciprocitetsprincipen innebär att vi återgäldar vad andra har gjort för oss. Om någon hjälper hjälper vi tillbaka. Om andra ger oss något ger vi tillbaka. Om andra vill skada oss har vi en tendens att skada tillbaka. Det är svårt att säga att denna princip är särskilt altruistisk. Kanske inte heller helt egoistisk. Den kan dock ligga till grund för ett prosocialt beteende.

En annan aspekt av prosocialt beteende är att samarbeta. Samarbete är något som alla som ingår i den samarbetande gruppen vinner på. Det är alltså ett agerande som bidrar till att hjälpa andra men också att hjälpa sig själv. Delvis altruistiskt och delvis egoistiskt. Det finns dock de som går in i ett samarbete men inte bidrar. De framstår enbart som egoistiska. Detta brukar i sådana sammanhang dock straffa sig.

Terrordådet på Drottninggatan i Stockholm

Den första responsen när man hör om och ser bilder från terrordådet som Rakhmat Akilov utförde den 7:e april 2017 är att det är förfärligt att människor kan vara så onda. Till att börja med trodde han själv att det fanns något gott i handlingen. För det andra rörde det sig om en enskild människa. De flesta som befann sig på Drottninggatan den eftermiddagen var goda och hjälpsamma människor.

På grund av dådet stängdes all kollektivtrafik av. Det innebar att människor som skulle hem efter jobbet i innerstan fick gå till ytterområdena. Det var där och då som människans verkliga natur visade sig. Många som bodde längs med lederna där människor gick bjöd in dem på fika. De köpte pizza till dem för att de skulle få något att äta. De gav okända människor vila, mat och dryck. Dessa handlingar skulle allmänheten aldrig få veta något om, de enskilda som valde att hjälpa blev anonyma för den stora massan, men de gjorde det ändå. Sannolikheten att de skulle få något tillbaka i gengäld var minimal. De hjälpte främlingar och de kunde inte vänta sig hjälp tillbaka. Ändå hjälpte de. Vissa berättade dock att de fann nya vänner under denna eftermiddag/kväll. De osjälviska handlingarna ledde alltså i enstaka fall till ny vänskap.

Så ska man döma mänskligheten efter en enskild individs hemska dåd eller ska man döma mänskligheten efter de många som osjälviskt hjälpte? Ska man säga att människan i grunden är självisk och ond eller att hon i grunden är osjälvisk och god? Terrordådet visade framför allt upp den hjälpsamma och osjälviska sidan hos människor i Stockholm. Ondskan förlorade.

Varför vi inte hjälper andra

Det finns situationer då vi av någon nästan obegriplig anledning inte hjälper och det beskrivs som åskådareffekten. Det finns andra orsaker att inte hjälpa även om man inte är utpräglad egoist men dessa orsaker kommer lite i skymundan av åskådareffekten.

Om vi har erfarenhet av att andra har agerat egoistiskt, inte valt att samarbete eller något liknande, kan vi välja bort att hjälpa denna person eller en grupp av individer. Det är ett sätt att straffa de som inte själva hjälper.

Det sägs att mod är ett anledning till att vi hjälper andra. I och med att vi kan hamna i skrämmande situationer, någon blöder kraftigt, krävs det mod för att agera. Det betyder att de som inte har ett visst mod väljer att inget göra. De som är rädda eller tror att de riskerar att själva komma till skada väljer att skydda sig själva. Ska man betrakta ett försök att själv överleva som själviskt?. I någon mening är det själviskt men inte på något orimligt vis. Den som inte hjälper, särskilt om det hade kunnat bidra till att en person överlever, kan bli betraktad som feg och kan själv hamna i en situation av dåligt samvete för att man inte gjorde mer.

Åskådareffekten

Åskådareffekten (eng. bystander effect), i samband med en olycka, innebär att sannolikheten att någon ingriper minskar ju fler som kommer till en olycksplats. Om endast en person kommer till undsättning när något har råkat ut för en olycka, eller ett hjärtstopp mitt på en gågata, är det troligt att denna person gör något. Om många tillströmmar är det troligare att ingen gör något. De betraktar varandras passivitet och tänker att om ingen annan gör något bör nog inte jag heller göra något.

En tänkbar förklaring till denna effekt är att ansvaret som främling att agera sprids på antalet åskådare vilket medför att varje enskild individ i en stor grupp känner ett väldigt litet ansvar att göra något. Ingen annan verkar dessutom göra något så varför jag. Om det bara är en eller två på plats bär de ett stort ansvar vilket också får dem att agera.

Varför vi hjälper andra

En anledning till att vi hjälper andra är för att vissa verkar ha en prosocial läggning. Man kan prata om en prosocial personlighet eller ett prosocialt personlighetsdrag. När man testar för detta personlighetsdrag får man skatta sig själv inom områden som:

  • socialt ansvsarstagande
  • Empati
  • Att kunna ta andras perspektiv
  • Moraliskt tänkande

Om man skattar sig högt på flera av dessa delområden är man troligtvis en person som är villig att hjälpa andra i det flesta situationerna. Det finns alltid enstaka situationer då även personer med detta personlighetsdrag väljer att avstå från att hjälpa. Det kan t.ex. vara förenat med stor risk. Eller särskilt vid åskådareffekten.

En annan aspekt av att hjälpa andra rör just risktagande. Man gör en bedömning om risk och nytta med att hjälpa. Om man kommer fram till att nyttan är markant högre än risken är det möjligt att hjälpa till. Om risken är för hög kan man mycket väl avstå. Det är dock troligt att enskilda individer är mindre risktagande än andra. Några bedömer risken som väldigt liten alternativt väldigt obetydlig medan andra bedömer risken i samma situation som hög. Då faller det tillbaka på den enskilda individens bedömning och benägenhet.

Att vi har en tendens att hjälpa andra är inte detsamma som att vi är villiga att hjälpa alla i nöd lika mycket. Vi hjälper i första hand de som tillhör samma familj, därefter de som tillhör samma grupp och slutligen övriga. Vi är också extra benägna att hjälpa andra som redan har bidragit med hjälp till oss eller till andra. Hjälpsamma människor får ofta också hjälp.

Vi har en tendens att hjälpa de som till utseendet är lika oss själva. Där ingår vanligtvis familjemedlemmar och nära vänner. Även råttor har visat upp en empatisk sida men framför allt om råttan i nöd är lik den själv. En vit råtta är mer benägen att hjälpa en annan vit råtta än den är att välja en svart eller fläckig råtta. Svarta respektive fläckiga råttor hjäler i sin tur de råttor som är svarta eller fläckiga snarare än vita råttor. Likhet kan hänga ihop med att man är genetiskt lika och att man ser till att gynna sin egen genetiska variant.

Sammanfattning

Ett procosialt beteende innebär att hjälpa andra. Det finns dock situationer då vi är mer villiga att hjälpa och det finns vissa personer som är mer villiga att hjälpa.

Skälet till att vi hjälper beror troligtvis på en ökad chans för både grupp och individ att överleva. De som är hjälpsamma får själva hjälp och det kan leda till överlevnad. Det finns också en tendens att hjälpa de närmaste i första hand och övriga i andra hand.

Det rådet en evig debatt kring om vi är osjälviska till vår natur eller om vi är själviska. Vår förmåga att samarbeta och hjälpa tyder på en osjälvisk sida men ändå finns det personer och situationer som avstår från att hjälpa.

Sammantaget är vi människor, och vissa djur, tämligen hjälpsamma av oss. Vi blir glada av att kunna hjälpa till.

29 jul 2021