Av: MJ
"It seems today, that all you see, is violence in movies and sex on TV".
Så sjunger de i vinjetten till den animerade TV-serien Family Guy. Är det så? Är allt man ser våld i filmer? Självklart är det en överdrift. Frågan är dock om vi ser på mer våld nu än för några decennier sedan? Tar sig våldet nya former och tar sig in i våra liv genom nya kanaler?
När videon blev vanligare började föräldrar och vissa grupper att oroa sig för videovåld och vad det kunde göra med våra barn. Idag kretsar oron i högre utsträckning kring datorspelsvåld. Är det ena värre än det andra? Vad finns det för likheter och skillnader?
Den uppenbara skillnaden mellan videovåld och datorspelsvåld är att spelen är interaktiva på ett sätt som video- och TV-tittandet inte är. När man spelar utför man faktiskt våldshandlingar. Det behöver dock inte vara så att våld är mer skönmålat i spel. Däremot kan man tänka sig att det blir mer normaliserat genom att man utför våldshandlingar. Om man vänjer sig vid att slå eller skjuta i spelet är det inte så långt kvar till att slå eller skjuta på riktigt. Du har redan tränat ett antal gånger på att vara utföraren.
En viktig likhet mellan videovåld och datorspelsvåld är att inget av dem är på riktigt och båda kan ganska effektivt neutraliseras med vuxnas närvaro eller andras neutraliserande kommentarer kring våldshandlingarna. Om den som sitter bredvid när någon utför våldshandlingar i film eller i spel och uttrycker ogillande har det en påverkan på den som passivt tittar eller aktivt spelar. Man får en moralisk kompass genom andras närvaro.
Detta testades redan på 1980-talet. Barn följdes från sex års ålder och uppåt för att se vilken inverkan videovåld hade på dem. Man kunde tydligt se skillnader mellan de barn som fick se videovåld själva och de som såg på våld med vuxnas sällskap. De som tittade på våld själva var mer benägna att ta till våld mot andra människor både som sexåringar och senare i livet. De som hade vuxnas sällskap, en vuxen som tittade med barnet utan att säga något om innehållet, var betydligt mindre benägna att ta till våldshandlingar. Slutligen har vi de barn som fick titta på våld med en förälder som kommenterar innehållet i filmen inklusive att uttrycka ogillande kring våldshandlingar eller förklara varför karaktärerna gör som de gör. I den senare gruppen fanns det ingen anledning att vänta sig faktiska våldshandlingar under barnens uppväxt.
Social påverkan, grupptryck om du så vill, eller framför allt vuxnas inverkan är den viktigaste faktorn för att få en moralisk kompass. Om man förskönar våld utan att problematisera den kan man få svårare med sin moraliska kompass. Passivitet från föräldrars och andras sida kan få förödande konsekvenser.
När barn leker händer det att vuxna förväxlar barns bråklek för att vara våldshandlingar. Jag skulle säga att bråkleken är en del i skapandet av den moraliska kompassen. Barn lär sig hur starka de är, vad de har för känslor och framför allt vad andra har för känslor. Genom att bråkleka förstår de att de kan göra andra illa eftersom den andra säger ifrån när det blir för tuffa tag. Generellt tror jag att ett varierat liv där man får möta andra i olika situationer ger en bra moralisk kompass under uppväxten.
Istället för att oroa dig för att ditt barn, eller ditt syskonbarn/barnbarn, ägnar sig åt alltför ensidiga aktiviteter, typiskt datorspelande, kan du erbjuda alternativa aktiviteter. Barn tycker om att få uppmärksamhet och vara med vuxna (kanske inte lika mycket i tonåren) så ibland räcker det att göra något med dem. Oro tar energi så använd istället energi åt att aktivera dig själv och barnet.
