Krishantering vid epidemiutbrott

Av MJ

Detta inlägg baseras inte på forskning som mina flesta inlägg gör. Jag skriver helt baserat på mina erfarenheter av den senaste veckans reaktioner på coronavirusets spridning i Sverige.

Jag har framför allt märkt att den stora mängd information som cirulerar i samhället både via nyterna och på arbetsplatser/skolor/lärosäten ställer till problem. Å ena sidan gäller det den omfattande mängden av information och å andra sidan handlar det om hur man tolkar informationen.

Ett samhälle som ställer om för att möta en epidemi visar upp sin fulla komplexitet. Vem hade trott att hotellvistelser, sportevenemang, besök på äldreboende, tillgång på torrmjölk och sjukdomssymtom alla dyker upp i nyhetsflödet som en effekt av coronavirusets spridning.

Det finns nästan ingen sektor i samhället som inte blir påverkad. Samtidigt märker vi att vissa sektorer påverkas mer än andra. Några branscher kan dra nytta av krisen medan andra får det värre än de någonsin har haft. Allt detta matas ut i nyheterna och på diverse forum.

Det som är svårt för många är att läsa en informationstext sakligt. När en större organisation ska informera sina medarbetare behöver man ofta skriva till alla vilket gör att det blir mycket text. I all text tappar man som läsande medarbetare bort sig och missar att den väsentliga informationen är framskriven. Som en följd av missen blir man osäker och/eller kontaktar sin chef för att fråga. I vissa fall klagar man till sin chef för att informationen saknas.

Stressade människor misstolkar mer än lugna människor. Den information som går ut till medborgare respektive medarbetare är ofta saklig men i sitt stressade tillstånd läser man det som man tror är till sin egen nackdel. Om man försöker lugna ner sig och läser samma text igen märker man att det står något annat än vad först man trodde.

Jag har under den senaste veckan varit i kontakt med smittade personer. Det är helt klart att de om några är stressade. Då kan man förstå att de tolkar innehållet i en informationstext på fel sätt. Det har hänt vid varje tillfälle jag varit i kontakt med en smittad.

Vid de fall man kommunicerar med en person som är i riskzonen eller har närstående som är i riskzonen har de också ett ökat stresspåslag och tolkar inte information på ett särskilt sakligt och rationellt sätt utan läser in det värsta. Vissa läser inte ens utan har betämt sig för att kapa alla fysiska kontakter trots att någon egentlig risk inte kan påvisas.

Som chef har man det också svårt. Chefer får ett ökat stresspåslag för att de någonstans är ansvariga för att bibehålla lugnet. Att stå emot trycket. Det är svårt när medarbetarna i hög grad reagerar känslomässigt. För den chef som inte har hanterat tidigare kriser av likande slag kan det vara bra att få en mentor eller ett bollplank. Hasse Carlsson kallar det för chefspeppen.

En kris medför ett ändrat mentalt tillstånd. Medborgare och medarbetare känner sig extra vilsna. Oron och stressnivån är hög. Organisationer försöker att informera sina medarbetare men de sprider antingen för mycket och osorterad information eller för lite information. Detta försätter medarbetarna i fortsatt hög osäkerhet.

Ledare känner ökad press. Det är viktigt att informationen blir rätt och likaså besluten. Som chef behöver man fatta beslut som inte missgynnar någon eller som gör ett flertal upprörda. En sak kan man vara säker på. Det finns massor att lära av en situation som denna. När det råden en epidemi där många samhällssektorer och branscher påverkas händer saker som aldrig har hänt under en människas livstid. Det säger sig självt att man då får möjlighet att lära sig något nytt.

Se inte bara pressen, se möjligheterna. Den som klarar sig igenom krisen kommer att vara en delvis ny människa i andra änden. Kanske en klokare och tryggare människa.

Dela gärna med dig av upplevelserna mitt i krisen.

15 mar 2020